Efter att vi hade vinkat av E, R och vovvarna tog vi det bara lugnt på altanen. H läste och Tilda höll på med nåt spel i mobilen. Båda varierade sig med att slumra lite till och från också. Själv kände jag mig pigg och fräsch så jag satte igång med lite projekt.
![]() |
Hittade den här trähängrännan vid sidan av boden. Sånt här var länge sen man slutade med. Rätt häftigt, faktiskt! |
T blev plötsligt rastlös och ville hitta på nåt så jag slängde till henne en burk färg och en pensel. Håll med om att den gamla rastkojan (numera vedboden/förrådet) blev bra mycket snyggare med ny kostym.
Efter att ha målat ena långsidan tröttnade T då hon tyckte det blev lite väl mycket mygg och knott. Jag tog över penseln och fortsatte.
När jag stod där och målade slog det mig faktiskt att den här boden kan härstamma från skogshuggaren som bodde här på 50-talet (se fliken Torpets historia). Det skulle alltså betyda att den har minst 60 år på nacken. Den har fortfarande medarna kvar och plåten till vänster om dörren döljer hålet där kaminröret stack ut. Nånstans har jag läst om att skogshuggarna hade såna här förr i tiden för att äta och värma sig i när man tog rast. Medarna gjorde att dom kunde dras ut i skogen även vintertid.
Efter målningen satte jag igång med att rensa ur boden/förrådet. Alla grejer åkte ut på gräsmattan så att man kom åt att sopa rent invändigt.
Jag har ju tidigare berättat om att man blir lika överraskad varje gång man hittar nya grejer och det fortsätter hela tiden att hända. I en låda hittade jag plötsligt ritningarna till friggeboden som syns till vänster i bilden ovan. Ihop med en golfklubba och lite fler trädgårdsverktyg som jag inte visste fanns.
Längst in bland bråten låg en hög med vita metallpinnar och när jag såg dom kom jag samtidigt att tänka på ett presenningsliknande bylte som ligger i den andra boden på tomten. Ett partytält!
I matkällaren hittade vi dessutom en grensax tillsammans med tre cyklar. Att jag sen själv inte mindes att jag redan hade fixat en ficklampa till torpet och köpte med mig ännu en, där får jag nog skylla mig själv. Likaså att jag faktiskt hade skaffat en häftpistol så att vi kunde förhindra pappersduken på sillbordet från att blåsa all världens väg.